Vardag

Post-it lapparna är det enda bevis jag har för den tid och de dagarna jag lagt på böckerna. Jag lurar eller lugnar mig själv med att det inte alltid är det konkreta som räknas. Ändå blir jag lugn av de gula lapparna. Jag sitter med det skönlitterära nu, efter dagar med avhandlingar och forskningsresultat. Jag har läst om män i litteraturen, bekännelser i litteraturen, jag har läst två biografier om Bukowski. En av dem var bortkastad tid då den tog upp precis samma saker som den bättre, vissa gånger t. om. samma citat och resonemang kring det. Jag tar för många pauser, jag bloggar för ofta och jag undrar om jag avdramatiserat det allt för mycket. I morgon börjar jag skriva, en dag före tidsplanen.

- Om du hade haft diciplinen hade du redan varit klar.

Viskar den del av mig som cirklar runt mitt huvud med djävulshorn och kluven tunga, i mitt öra.

- Du hade aldrig kunnat sträckläsa en doktorsavhandling med behållning ändå så tagga ner.

Säger den del av mig som bär änglavingar, harpa och gloria.

Jag vet. Jag vet! 

Nu vill jag bara:

Bli klar. 

Släppa det. 

Se andra säsongen av Six feet under. 

Gå i stan. 

Sova länge. (Längre)

Träffa folk.

Hyra film.

Lägga mig när jag är trött.

När det känns lite lågt och jag behöver pepp utöver kaffet brukar jag knäppa på Lucky Souls  Lips Are Unhappy och tänka på ljuset.

Trots allt gnäll, är jag inte uttråkad.