Tölp!? You make me sick!

Jag vill inte kalla det att ge upp. Jag orkade inte läsa skiten bara. Boken gav mig ingenting, det var ett platt beskrivande av ovesäntligheter på ett sätt som vissa gånger framkallade skratt i gruppen. Jag utvecklade ett förakt, mot Läckberg och hennes medvetna breddande av sina texter, som ökade i takt med att sidorna avverkades.
Morgondagen är avsatt för skrivandet på terminens första inlämning, ag känner mig förvånansvärt lugn, jag vet inte om det är sunt eller om jag kommer få allt som en chock emot mig när jag senare i kväll sätter mig för att knattra ner det som ska lämnas in. Jag har kommit på att det är en skitbra sak att skratta innan man sticker iväg på morgonen, idag hittade jag ett jäkligt kul klipp (som säkert många redan sett) som höll Mona Lisa-leendet intakt hela dagen.