stad:Malmö

Kickar i höga glas som blir alldeles för varma alldeles för snabbt.
Jag sveper i mig och hoppas på att jag kommer kunna ta mig igenom och
in infon som jag har framför mig i form av text på frasande sidor.
I mitt töcken lyckas jag
även ikväll övertyga mig själv att det inte kommer vara några
problem med uppvaket i morgon bitti, jag lär mig långsamt.
Jag susar till och från skolan på en blå Record som Maja snokat upp på ett
avlägset loppis en bit utanför Laholm. Namnbrickan från tiden med förra ägaren
sitter kvar och jag ärar honom med att döpa hojen till Tommy. Inte Tommy
som i Tommy & Annika utan Tommy som i Tommy Lee och Pamela.
Bågen är tillräckligt fin för en internationell touch.
Malmö är fortfarande en labyrintartad upplevelse och jag tar av på fel gata
minst en gång varje dag, och lika många gånger hör jag min egen lättade
utandning när jag hittar rätt igen utan att behöva ta samma väg tillbaka och göra
om allt igen.