I Honduras

Jag har akt buss i tolv timmar och kommit fram. Jag har atit massvis av frukt och druckit lika mycket juice liksom for att protestera mot Centralamerikas icke existerande utbud av nyttig mat i butikerna. Jag har ocksa protesterat genom att lagga mitt skrap i en pase och tagit den med mig av bussen istallet for att drosa ut plastforpackningar, flaskor och godispapper genom fonstrena pa bussen. Jag blir lika forbannad varje gang nagon gor sa.
Jag har akt buss i tolv timmar och jag gungar fortfarande efter gardagens muskeldyk.
Jag och M gjorde vara sista dyk for att erovra vara certifikat, vi nojde oss inte med det utan slangde in ytterligare tva dyk samma dag, mina oron har inte hamtat sig annu. Det kanns fortfarande som om kroppen kompenserar for tunga och klumpiga anordningar fastsatta pa ryggen, forst lufttanken nu senast ryggsacken.
Nyar firades pa en o pa karibiska sidan av Honduras med batfard och grillfest i uppkavlade jeans och linne, det var sa langt ifran vad jag forknippar med nyar sa det kandes mest som ett skamt med vackra fyrverkerier over havet.
Julafton var extremt ovanlig. Jag vackte M vid atta med epilepsiblinkande julgransljus runt dorren till vart rum, resten av dagen tillbringade vi i en pool och pa ett supermarket. Kvallen vagde upp for tidigare under dagen. Leons gator rann over av manniskor, det flodade folk fran overallt. Alla var kittade till julfint. Smakidsen susade over de oppna ytor de kunde hitta med sina nya brador och kickboards.
Vi at middag pa en familjeagd restaurant dar hela familjen faktiskt var samlad, det kandes mer som om att vi var hembjudna till dem an att vi faktiskt at ute.
I morgon byter vi spar fran det karibiska hanget och de snudd pa medvetslosa dagarna till ett dar kulturen ligger mer i fokus.
Copáns mayaruiner finns med pa schemat.