På bussen

Vi lamnade Montezuma bakom oss tidigt igar. Vi rullade over daggtackta kullar svepta i morgondimma, flackade av nyvakna lattefargade kossor. Solens stravan efter att vakna bidrog till det rosa skimmer som lag over allting. Allt var stilla, det kandes som om jag hade lock for oronen och inte ens de vibrerande motorerna fran den lilla farjan till Puntarenas kunde stora lugnet.
Efter en del irrande och vilseledande uppgifter hittade vi fram till bussen som skulle ta oss vidare mot den transamerikanska motorvagen. Vi blev avslappta i ett vagskal som sag ut som vilket som helst och undran over hur lange vi skulle behova vanta dar, satte in. Vantan visade sig bli kortvarig och vi lamnade den heta dammiga vagen for den luftkonditionerade atmosfaren pa bussen.
Resan till gransen gick bra bortsett fran att de skavsar, jag adrog mig under galoppen langs stranden tidigare under veckan, gjorde sig paminda. Langtan efter smartstillande var stor.
Efter den passerandet av den nagot kaotiska gransen Costa Rica - Nicaragua fortsatte resan i skymning langs med lago Nicaragua. Den overvaldigande vyn over sjons krusade vatten och Isla Ometepes tva konformade vulkaner i bakgrunden fick oss att ombestamma oss. Istallet for att spendera fler dagar har i San Juan del Sur tog vi snabbt beslutet att snarast ta oss harifran till Isla Ometepe och darifran sedan ta baten till Granada.