Learning by doing

Det har med att bo pa hostel.
Att bo tillsammans med helt frammande manniskor.
Höra hur de sover, snarkar, fiser, pratar i somnen.
Det har smapratandet innan laslampan slacks.
Hanterandet av manniskor som ser men inte fattar
att man faktiskt laser boken man har i handerna och
som man for upp framfor ansiktet varje gang det blir tyst,
for att sedan sanka den da din rumskamrat hittar traden igen.
Det här har jag inga direkta problem med.
Daremot fixar jag inte paniken jag kanner varje gang jag vaknar
och verkligen maste pinka, kutar mot narmsta toaletten
och inser att den ar upptagen, kutar mot nasta som
ocksa ar upptagen, lagger i overvaxeln
och slanger mig ner for trapporna till nedervaningen,
mumlandes nagon slags bon om att det ska vara ledigt.
Nagonting som ar annu varre ar nar det
istallet for urin handlar om kraks.
Det har annu inte varit upptaget pa alla toaletterna samtidigt.

Laxa: Kissa oftare