Forsta dagen i La Paz borjar lida mot sitt slut. Det var det har jag hela tiden ville uppleva, det markte jag idag. Jag och M har traskat genom atskilliga stader men allt har varit nastan som vanligt, lite storre an hemma bara men det visste vi inte da, da var allt exotisch. Men nu nar indiankvinnan med sitt plommonstop moter mig med sitt tandlosa leende och vill salja mig lyckoamuletter kanner jag en gladje over att fa en utav dem tryckt i min hand och höra hennes hesa berattelse om den och de atta andra sma amuletter hon har i sitt stand.Jag trodde La Paz skulle vara en storre stad, den later mer an vad den ar. I morse da vi tog promenaden till frukosten slog staden emot oss med allt som jag inte forknippade en stad 3500 möh.
1 kommentar:
wow! fick mot all förmodan igång min uppkoppling igen. så nu är jag uppdaterad på vad som händer i era liv igen. verkar fett det hela. annat kan man inte säga. men framförallt hade jag hoppats se några präktiga bc:s på buttcrackboogie.lite besviken där. hoppas din förbannelse hävs å det snaraste. håll utkik efter lagom lönnfeta jänkare. de brukar inte alltid ha koll på vart kalsonglinningen håller hus.
eventuellt har dina farhågor om att en offentlig metadiskurs kring buttcracks medvetandegör de potentiella bc-innehavarna, vilket gör att bc:n blir en allt mer sällsynt företeelse,besannats.jag har iaf inte sett ett vederhäftigt buttcrack på länge. jo förresten, lennart visade lite glipa häromsistens. men den har man ju sett förut.
okej. ha det! kram.
Skicka en kommentar