Buttcrack boogie

Fascinationen föddes någon gång i en myggtät dunge på Emmabodafestivalen. Vi bodde granne med en mister som bar gubbkeps och hade allt för lågt skurna jeans.
Jag kommer inte ihåg nu vilket namn han presenterade sig med men det spelade heller inte då någon större roll.
De gånger vi satt där med våra ljumma öl och han kom gående, med siktet inställt på sitt tält, började det med ens osa förväntan i tältlägret, ögon sökte ögon och det drogs extra mycket på smilbanden. ”Varför?” undrar de oupplysta. Det kan ha berott på att hans tält var för litet för honom att stå på huk i, eller att det han var på jakt efter i sin packning enbart kunde nås genom att han på alla fyra var tvungen att krypa in genom tältmynningen. Hur som helst minns jag honom bäst på knä, med överkroppen i tältet och baken i vädret. Resultatet av en mister på knä, rotandes i ett allt för litet tält med ett par lågt skurna byxor och en grillchipsrumpa säger sig självt. BC’n var ett faktum!
Efter det mötet försiggår det en ständig jakt på dessa eftertraktade troféer. Det har utvecklats så långt att det mellan två f.d. invånare i dungen har diskuterats huruvida det är en bra eller dålig idé att lägga tid på ett utgivande av en s.k. coffeetablebok på temat ButtCracks.
Det finns både för och nackdelar med ett utgivande av en bok som den här. Fördelen är att det blir fler i världen som kommer att upptäcka bc'ns charm och dragningskraft.
Nackdelen är att folk kommer vilja spana efter bc's men utvecklar samtidigt oviljan att bjuda på sin egen.
Det kan faktiskt bli så att bokens utgivande kan komma att leda till en allt för stor medvetenhet om sin egen dalgång och bidrar på så sett till att världen några år efter publiceringen kommer att vara helt fri från buttcracks.
Tillverkare av skärp och hängslen kommer att bli ett säkert kort på aktiemarknaden men kommer tillsammans med författarna av boken att räknas till syndabockarna.
Klädbranschen kommer att kunna skatta sig lyckliga när de återigen kan fronta hängslebyxor och knälånga jumpers och skapa ett ”Anti-butcrack mode”.
För att inte tala om alla veckotidningar: ”Så här undgår du BC-fällan, expertpanelen hjälper dig.”
Frågan är om man verkligen ska ta planen på en kaffebordsbok längre än till tankestadiet. Frågan är om mistern i tältet, han med gubbkeps, helt utan att veta om det kommer att bidra till ett klot helt fritt från cracks. Detta enbart för att snacksindustrin, arm i arm med jeanstillverkarna, övertygat honom om att: det här är du värd, det här gör dig snygg.
Biljetterna till Roskilde är köpta och dagarna fram till bussen dit skakar igång känns långa. Festivaler är en guldgruva när det gäller insamlandet av material för böcker av den här typen. Frågan är om att jag, genom att damma av min gamla systemkamera och packa ner den, kommer att bidra till att världen går miste om ett skitkul tidsfördriv.